Intervju med studenterna Hannes och Kevin i kursen industriprojekt

SII-Lab har haft besök av Linnea, Sanna och Linnea från Tekniksprånget. De har passat på att intervjua några av Chalmers studenter för att lära sig mer om ingenjörsyrket. Hannes och Kevin, som båda två läser en produktionsmaster, har tillsammans med några andra studenter i kursen “industriprojekt” blivit tilldelade ett större arbete. Målet med kursen är främst att studenterna ska få lära sig hur man arbetar inom industriprojekt. Om de kan lösa uppgiften de blivit tilldelade är det mest en bonus eftersom fokus ligger på lärandet- att få erfarenhet av den här sortens projekt och arbete. Projektet är ett samarbete med Volvo Trucks och ämnar besvara en frågeställning angående produktion av en säkringsdosa. För tillfället tillverkas säkringsdosan för hand och det monotona samt oergonomiska arbete som det medför har gjort att de överlämnat arbetet till en underleverantör. Målet är alltså att ta tillbaka produktionen till sin egen fabrik om Hannes och Kevins grupp lyckas hitta en lösning på problemet. Istället för att placera säkringar, skruva och klippa kablar som ska sättas fast i dosan för hand är tanken att arbetet ska utföras av en robot. För att detta ska vara möjligt och löna sig tidsmässigt krävs en robotgripper som kan utföra dessa uppgifter utan att byta gripper mellan varje ny uppgift. Detta visade sig vara en utmaning att designa och producerade under den ca åtta veckor långa kursen. Kursen började dessutom med genomgångar om hur man jobbar och lägger upp ett projekt i industrin vilket betydde att det tog ett tag innan de kom igång med sitt projekt. Att verktyget som de ska designa skulle kunna göra fyra olika saker utan att byta gripper verkade vara ett orimligt krav med tanke på den tidsbegränsning som fanns.  

Vilka svårigheter har ni stött på?

Hannes: Det är ett väldigt komplext problem att kunna göra fyra olika grejer med ett robotverktyg. Att den skulle klippa kablar och den skulle placera säkringar, i våra huvuden blev det nästan som en typ transformer vi förstod inte riktigt hur vi skulle lösa det på ett smidigt sätt, det blev lite för stort. Vi blev tvungna att avgränsa oss och valde att fokusera på skruvningen och placeringen av säkringar. Vi har även delat in varje funktion till ett[MO1]  specefikt verktyg så vi har gjort ett verktyg till skruvningen och ett till placeringen av säkringar. Även om vi har programmerat robotar tidigare så har vi inte designat något. Det här är ganska mycket produktutveckling, att man ska gå från idé till att skapa och vi har fokuserat mycket på själva produktionen i vår masters. Ett annat problem som vi har stött på är att utrymmet i säkringsboxen är väldigt begränsat. Vi har funderat på om vi ska hålla på med motorer som gör att grippern öppnas och stängs eller om verktyget ska gå ner mer som en gaffeltruck och lyfta underifrån. Det finns alltså en anledning till varför Volvo inte har löst problemet, hade det varit enkelt så hade de redan fixat detta. Det svåraste har varit vår nuvarande kunskap blandat med tiden. Hade vi haft ett halvår och haft det som examensarbete så kunde vi gått djupare tekniskt, nu får vi hitta ganska enkla tekniska lösningar på den här tiden som vi har. Nu låter det som vi bara tycker att det är massa problem och utmaningar, men det är det som är så kul med detta projektet. Vi får öva på hur det är att jobba som en ingenjör i ett verkligt projekt. Då har du inga självklara lösningar utan du får använda din problemlösningsförmåga att lösa vilka utmaningar du än ställs inför.  

Ni har ju ett samarbete med Volvo men finns det fler företag eller industrier som kommer kunna ha nytta av era resultat?

Kevin: Det är väl lite därför jag tänker att SIILabbet är involverat för att de vill forska på det här och försöka gå vidare med det. Förhoppning är nog att även andra företag ska kunna använda det här. Hannes: Jag tror att själva konceptet hur man jobbar med problem i industrin kan ändras. Genom att ha en 3D-printer blir det både billigare och går snabbare att testa nya lösningar på problemen. Förra veckan fick vi en ny 3D-printer och leverantören till den berättade om ett företag som köpte verktyg till deras produktion för väldigt mycket pengar men nu börjat att använda sig utav 3D-printing. Om man istället skriver ut dessa delar med 3D-printern kostar det 8000 istället för kanske upp emot 80 000 kronor. Det gör att företag kan bli mer flexibla i sin produktion och lättare göra nya ändringar. Det skulle annars bli väldigt mycket dyrare och ta längre tid om man skulle beställa sina delar från en underleverantör.  

Hur har ni strukturerat upp arbetet? Har ni några bestämda roller i gruppen?

Hannes: Det har nog blivit mer så att folk har hamnat i roller på grund av deras kunskap men vi har inte satt ut att ”du måste vara ledare” eller så, vi har lite olika ansvarsområden och det hände naturligt. När du jobbar i ett projekt ute i industrin så har du inte bara konstruktörer eller chefer, du har någon som är projektledare, någon som är konstruktör och någon som får det att funka ute i produktionen och så vidare. Det är väl det de vill skapa genom att blanda folk med olika bakgrunder och som har läst olika kurser. Mitt ansvarsområde officiellt i vårt gruppkontrakt som vi har är att jag ska ansvara för konceptframtagandet men det är jag verkligen inte själv om. Det står bara att jag ska se till att det blir gjort, men jag har hela gruppen till mitt förfogande. Vi har delat in lite olika gruppansvar och satt upp flera deadline [MO4] . Vi har ett gant-schema som vi följer och nu med två veckor kvar är det dags att försöka knyta ihop säcken. Kevin: De har försökt sätta personer med olika bakgrund i kursen så att man ska kunna komplettera varandra. Hannes är lite mer en som konstruerar och försöker ta fram våra lösningar medan jag har en lite mer stödjande roll i arbetet. Tanken är också att jag ska vara ansvarig för att 3D-printa då jag har läst sådana kurser.  

Vad tycker ni om att jobba i SIILab?

Kevin: Det finns många personer man kan utnyttja och få hjälp av så det är kul. De har mycket coola grejer här, som robotarna och 3D-printern. Labbet är ju även en av våra stakeholders. Hannes: Det finns mycket kunskap där och det är häftigt att få tillgång till allt det. Det var främst för det här projektet som de köpte in en 3D-printer. Att man har så stora resurser och att man har en robot tillgänglig att jobba med är stora fördelar med att jobba i labbet. ”Nu låter det som vi bara tycker att det är massa problem och utmaningar, men det är det som är så kul med detta projektet. Vi får öva på hur det är att jobba som en ingenjör i ett verkligt projekt. Då har du inga självklara lösningar utan du får använda din problemlösningsförmåga att lösa vilka utmaningar du än ställs inför.”]]>